Folkskygga dikter


Jag landar i läsfåtöljen, inser att jag läste ut Elin Boardys Mary Jones historia (rekommenderas!) i morse, reser mig igen, går till bokhyllan för att välja en ny roman.
En högtidsstund.
Min blick faller på en smal bokrygg som står och trycker mellan två bredare.
Jag drar ut boken.
Och ler.
Jag köpte den på second hand för något år sedan, satte den i bokhyllan och där har den blivit stående.
Jag minns att jag föll för det briljanta omslaget. Visst, titeln också. Men framför allt omslaget.

Folkskygga dikter av Sven-Ove Svensson.

Ett guldkorn. Oslipat, lite sandigt, men likväl ett guldkorn.
Jag läser dikter som heter Magskräck, Neonjakt, Hyresgäst och Kaos – ett collage, dikter som ingår i sviter med namn som Jacket är ur och Olika som bär.
Det är avskalade, raka dikter, nakna i sin vardagsrealism, brutala i sin vanlighetsångest.
Det är dikter om bostadsområden, tanter, Konsum, Systemet, busshållplatser och kobratelefoner.
Det är dikter som andas, nej skriker, 70-tal.

Jag läser strofer som
Slicka torra tanter i nacken
Det är våra tanter
Våra tanter ska åka moped

och
Backhopparen ser plötsligt
att han håller på att landa
mitt i Wimbledon-finalen

och
Ekonomisk direktör
Dammsugare
Han suger mig
som en kräftklo

Jag läser och jag färdas tillbaka till 70-talet, decenniet då jag föddes men som jag inte hann uppleva mycket av.
Jag läser och jag känner ledan, politiken, den sociala fobin.
Jag läser och jag tänker på alla tusentals små böcker som har skrivits, många omsprungna av tiden, marginaliserade av andra böcker.
Intressanta böcker.
Unika böcker.
Fina böcker.

På baksidan står det några rader om författaren.
1977 var Sven-Ove Svensson
26 år
värmlänning
journalist
f.d. sågverksarbetare
bortrationaliserad småbrukarson
och
poesidebutant.

Jag googlar och får reda på att Sven-Ove
sedan 1977 har gett ut
diktsamlingar, kortprosa, läromedel
en Facklig-politisk ordlista
med mera.
Jag ser också att han
har en hemsida
bloggar
är långdistanslöpare
gillar Werner Aspenström
och fågelbordsskådning
och ogillar ö-råd
samt att han nyss pensionerat sig efter att ha arbetat som
journalist
informatör
SOS-operatör
sågverksarbetare
med mera
samt att han verkar ha varit politiskt och fackligt engagerad.

Jag öppnar boken igen
bläddrar
läser en dikt som heter Förort
och handlar om hållplatsproletariatet.

PS. Jag hittade en roman i bokhyllan också: En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie (rapport från sidan 60: Lovande, mycket lovande!).

Share

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.