Kategoriarkiv: Mässfeber (följetång)

Mässfeber (följetong)

Extramaterial

Bokmässan är slut.
Följetongen likaså.
Och man kan undra om vad och vem texten egentligen handlade.
Var det verklighet eller dikt?
Fakta eller fiktion?
Metatext, dagboksnovell, autofiktion?

Som alltid ligger sanningen i betraktarens öga.
Tolkningen är läsarens ensamrätt.

Men vafan, jag är inte den som är den, så här kommer några bilder från verkligheten.

1
En entré till en bokmässa.
Ett myller av montrar och människor.
Ett myller av montrar och människor.
En debutroman och bild på en man som är författare.
En debutroman och en bild på en man som är författare.
En lila namnskylt som ger tillträde till...
En lila namnskylt som ger tillträde till…
...ett rum där det finns kända författare och gratis wraps.
…ett rum där det finns kända författare och gratis wraps.
Sture Bergwall utan skägg.
Sture Bergwall utan skägg.
Två litterära giganter i ett samtal om diverse.
Två litterära giganter i ett samtal om diverse.
Ett visitkort som är minimalistiskt sobert och inte alls tråkigt och opersonligt.
Ett visitkort som är minimalistiskt sobert och inte alls tråkigt och opersonligt.
En man som är författare och har tillbringat fyra dagar på en bokmässa.
En man som är författare och har tillbringat fyra dagar på en bokmässa.

 

Share

Mässfeber (följetong)

Avsnitt 7: Måndag 26 september

”Jag ligger kvar här, vi kan väl äta mackor bara, jag vill bara läsa min bok.”

Mannen som är författare och nyss har romandebuterat levererar kortfattade svar på sambons frågor om huruvida han har tänkt gå ur sängen, vad de ska äta till middag och ifall han vill hitta på något under kvällen.
Han återgår till boken, som är Jonas Hassen Khemiris Montecore, en mycket bra bok, en briljant bok rent av, en bok som Mannen som nyss har romandebuterat uppskattar oändligt mycket.
Fem minuter senare somnar han. Igen. Vaknar fyrtiofem minuter senare. Med ett ryck som inte är något egentligt ryck utan bara något man säger, en metafor, en yttre gestaltning av ett inre skeende.
Sålunda skulle han kanske ha resonerat en annan dag. Men inte idag. Idag resonerar han inte alls.
Mannen som är författare är klädd i trasiga mysbyxor och en urtvättad lila t-shirt som gör reklam för ett motionslopp för bloddonatorer. Inga strumpor har han på sig, än mindre skor. Han ligger i sin säng, täcket vid hakan, boken på magen. Han är trött, utmattad, mosig, urblåst i skallen, folkskygg, ljudöverkänslig.
Han behöver vila, kanske är han sjuk. Han har drabbats av mässlingen, mässelfeber, postmässligt utmattningssyndrom.

Samtidigt en ledsamhet, en känsla av tomhet, nostalgi. Lite som det kan kännas när man kommer hem från en resa.
Bokmässan är slut och mannen som är författare och nyss har romandebuterat har lämnat lämnat bubblan och återvänt till vardagen, till glömskan.

Om ett år är det bokmässa igen.

PS. Kanske har någon uppmärksam läsare tänkt eller till och med försökt påpeka något angående föregående inlägg. Mannen som är författare är ovetande härom, eftersom både hans telefon och hans dator slutat att fungera.

Share

Mässfeber (följetong)

Avsnitt 6: Lördag 24 september – söndag 25 september

“Alltså, kom igen, nu får du ge dig, inte ens Björn Ranelid byter väl skor varje dag.”

Mannen som är författare och nyss har romandebuterat tittar upp från flyttkartongerna, besvarar sin sambos leende med en fnysning, rotar vidare i källarförrådet, mumlar att han vet att de där lagom dressade svarta skinnskorna finns där någonstans.
En kvart senare är han genomsvettig. Och besegrad.
“Okej då”, säger han och försöker le mot sin sambo. “Du har kanske rätt.”
Sen byter han de röda byxorna mot ett par som kanske är grå och den ljusblå skjortan mot en som kanske är röd, för samma kläder två dagar i rad, det går i alla fall inte för sig, det är han alldeles på det klara med.

Mannen som nyss har romandebuterat tillbringar lejonparten av helgen på bokmässan.
Han hälsar på författare, förläggare, läsare, bokhandlare.
Han vinkar till Mamma Mu och Kråkan och får en kram av Muminpappan.
Han blir intervjuad och fotograferad mot en orange vägg i en hotellobby.
Han hamnar i en food-court när han ska till en seminariesal.
Han hamnar i ett diskrum när han ska på toaletten.
Han går på ett seminarium och bevittnar med stigande förvirring hur Horace Engdahl och Lena Andersson uttrycker sig om massor av ämnen på olika sätt men med stadig säkerhet.
Han träffar läsare, försöker agera försäljare, signerar sin bok.
Han ger bort tre av sina trehundra nytryckta visitkort.
Han genomgår en nervositetskris, håller ett seminarium och kommer ut på andra sidan i ett stycke, kanske till och med ett bättre stycke än före seminariet.
Han köper böcker, äter mintkolor, stampar i köer, dricker för mycket kaffe, äter för många kanelbullar, dricker för lite vatten, äter för lite grönsaker, ler på beställning, skrattar spontant, känner glädje och stolthet, köper en plansch, köper inte en bok om matlagning som meditation, får ont i fötterna, gäspar, förundras, svettas, fryser, ryser, myser.

Och så, vips, utan att han vet ordet av, har det blivit söndag eftermiddag.
Mannen som är författare och nyss har romandebuterat lämnar Svenska mässan, stannar utanför och andas friskluft och solsken.
Bokmässan är slut.
Och det är ett helt år till nästa gång.

PS.
En uppmärksam läsare har påpekat att det dröjt några dagar sedan förra avsnittet publicerades (“Alltså, rätta mig om jag har fel, men är inte själva tanken med en följetong att avsnitten publiceras med någon slags periodicitet?”) samt att föregående inlägg kanske var korthugget i överkant (“Det blir ju inte mycket till berättelse av några i all hast och största godtycklighet formulerade ord och fraser staplade ovanpå varandra.”) varpå jag gick i försvar (“Det är ingen följetOng, det är en följetÅng!” följt av “Det är fan ingen Harlequin det här, har du aldrig hört talas om konceptpoesi?”).
Jag ber om ursäkt för mitt beteende och hoppas att innevarande inlägg ska falla nämnda läsare mer i smaken.
Så här i efterhand tänker jag att den bloggiska korthuggenheten berodde på tidsbrist och att den periodiska avvikelsen berodde på postmässlig trötthet (mer om detta i följetongens avslutningsavsnitt). Detta är ingen ursäkt, verkligen inte, nej nej, bara en förklaring.

Share

Mässfeber (följetong)

Avsnitt 5: Fredag 23 september

Sovmorgon.
Löprunda.
Köpa toapapper.
Pizzalunch på Mölndalsvägen.
In i labyrinten.
Hittar till montern på första försöket.
Fribiljetter till föräldrar.
5 signerade böcker i montern.
Kaffe.
Godis.
Sture Bergwall berättar varför han har rakat av sig skägget.
Petter berättar om sin väg till språket, skrivandet, litteraturen.
Vinmingel i en monter.
Vinmingel i en hotellbar.
Lena Andersson.
Förläggare från Spanien och Portugal.
Small Frogs.
Förklaring av svenska midsommardanser.
Klentrogna ansiktsuttryck.
Ett glas vitt till.
Hemfärd.
Fortsättning följer.
Imorgon.

Share

Mässfeber (följetong)

Avsnitt 4: Torsdag 22 september, klockan 10.29

”Vafan säger du? Är wrapsen också gratis? Hur många som helst?”

Mannen som är författare och nyss har romandebuterat kan knappt tro att det är sant. Han befinner sig i en lounge, till vilken han fått tillgång eftersom han har en lila namnbricka på skjortbröstet, en sådan som man får om man ska hålla seminarium under mässan.
Kvinnan bakom pulpeten vid ingången ler mot honom.
“Välkommen!” säger hon. “Det är bara att ta för sig.”
Mannen som är författare hämtar kaffe och vatten, tar en fralla och en kanelbulle, sätter sig i en rund vit fåtölj vid ett runt vitt bord, tar en klunk kaffe, ser sig omkring i lokalen.
I en likadan fåtölj en bit därifrån sitter Björn Ranelid med sitt blonda svall.
Vid buffén står Ebba Witt Brattström och tvekar mellan chokladboll och muffin.
Gustav Fridolin går fram och tillbaka, ivrigt gestikulerande med en telefon tryckt mot ena örat.
Mannen som nyss debuterat ler för sig själv, skakar på huvudet. Med en overklighetskänsla i kroppen tar han ett bett av frallan.

Mannen som är författare gick upp tidigt. Han drack kaffe och valde med hjälp av sin sambo mellan de nyinköpta kläderna, bestämde sig till slut för ett par byxor som kanske är mörkröda (“Jag tycker nog att de är mer lila, men visst, de är väl kanske röda, jättefina är de, jojo, haha, det klart att du kan ha lila byxor, det har alla nu vet du.”), en ljusblå skjorta och ljusbruna skinnskor.
Han hämtade sina visitkort på tryckeriet (ingen bild, bara svart och vitt, minimalistiska, sobra, nej, inte tråkiga och intetsägande) och begav sig sedan till Bokmässan.
Han gick runt ett tag, försökte orientera sig bland montrar och scener, rulltrappor och långa gångar. Det gick inte så bra, men som tur är finns det kartor och hjälpsamma människor och väktare som upplyser en om att det inte går för sig att forcera branddörrar hur som helst oavsett vilken färg man har på sin namnbricka.

Mannen som är författare lämnar (motvilligt, det måste erkännas) loungen.
Han ska gå vilse igen men så småningom hitta till Förlagets mycket fina monter, där han ska signera sin debutroman under mässan.
Han ska träffa sin skrivarpartner och de ska prata och prata och äta nudlar på plasttallrik för 95 spänn.
Han ska lyssna på en författare som släppt en bok som heter Eländet och han ska tänka att den verkar väldigt intressant och något helt annat än den feelgood-roman han själv har skrivit.
Senare på eftermiddagen ska han lyckas hitta tillbaka till Förlagets monter, där det är vinmingel med en massa trevliga människor. Han ska knyta kontakter, byta visitkort, träffa gamla bekanta och skaffa nya bekantskaper.
Han ska lämna Svenska mässan glad och uppfylld, trött och intrycksöverhettad.
Han ska träffa sin sambo och gå på en restaurang och äta en äcklig hamburgare och dricka en god IPA.
Han ska komma hem vid tio, borsta tänderna, lägga sig i sängen och genast somna.

Nästa dag ska bokmässan fortsätta.

PS.
En uppmärksam läsare berömt mig för att det i förra blogginlägget inte fanns ett enda stavfel.
(Visst, ett par syftningsfel fanns där väl, och grammatiken lämnade ju visserligen en del övrigt att önska, men ändå, bra jobbat, det börjar likna nåt och så vidare.)
Tack för det!

Share

Mässfeber (följetong)

Avsnitt 3: Onsdag 21 september, klockan 15.07

”Jovisst, det är väl inget fel på den där skjortan, den är fin, helt okej.”

Mannen som är författare och nyss har romandebuterat har en stressig dag.
Han äter lunch med en kompis, försöker rationalisera bort dagens inköp av skjortor, söker medhåll. Utan att lyckas.
Så efter lunchen går han till H&M och Carlings. Han väljer en blå skjorta, inser att det är samma färg som den han har på sig, byter till en röd. Han väljer en ljusgrå skjorta, kommer att tänka på att det är varmt på mässan och att han kanske kommer vara nervös, tänker armsvett, tänker funktionellt. Han byter till en svart, ändrar sig, byter till en grå, ändrar sig igen, byter tillbaka till den svarta.
Åter på kontoret läser han sina mejl, fixar med lite av varje.
Han försöker få igång sin nya telefon, kopiera över från den gamla, får inte I-tunes att funka med den nya telefonen, försöker med ICloud, misslyckas.
Han ger upp, byter tillbaka till sin gamla telefon. När han sätter på den fastnar den i en uppdatering som aldrig vill ta slut. Det går en timma, två, tre.
Mannen tar djupa andetag, lämnar kontoret, tar en lång promenad.
När han kommer tillbaka varskor* han sina kontorsgrannar om att han inte kommer att befinna sig på kontoret de närmaste dagarna.
Sen åker han hem.
Han ska äta en lätt middag och gå och lägga sig tidigt.

Imorgon börjar bokmässan.

* En uppmärksam läsare har meddelat mig att det heter varsKO och inte varsGÅ.
(Haha, driver du med mig eller, haha, visste du inte det heller, haha, är du verkligen författare och så vidare.)
Återigen tackar jag så mycket för upplysningen.

Share

Mässfeber (följetong*)

Avsnitt 2: Tisdag 20 september, klockan 11.02

”Vafan säger du? Har du ingen logga? Men en bild då? En bild kan du väl få fram i alla fall!”

Mannen som är författare och nyss har romandebuterat är hemma hos en god vän som i all välmening just upplyst honom om att det inte går för sig att ha ett visitkort som endast består av vitt papper och svart text.
Mannen som är författare drar på sig sina svarta löpartights och sin ljusblå funktionströja. “Javisst”, säger han. “Självklart, så dum jag är, det klart att jag ska fixa.”
Han plockar åt sin telefonen och skickar i all hast ett kortfattat mejl till Majornas grafiska.

Ett par timmar senare är mannen hemma igen efter löprunda i skogen och  spagettilunch hos den gode vännen. Han slår på datorn, öppnar mejlen, kastar ett öga på visitkortsutkastet från Majornas grafiska, svarar att han har ångrat sig, att han inte vill ha någon bild, att det duger fint med bara vitt papper och svart text.
Sen sitter han några timmar vid datorn och förbereder sig inför den stundande bokmässan.
Han skriver ett manus till sitt seminarium och lägger upp ett event på sin Facebook-sida.
Han mejlar med sitt förlag.
Han kontaktar olika personer som han vill eller borde träffa under mässan.
Han tittar i programmet.
Tema yttrandefrihet, 400 seminarier, 20 scener, hundratals utställare, Sofi Oksanen, Ebba Witt Brattström, Jonas Gardell, Jonas Sjöstedt, UKON, korveria, hälsocafé.
Och mitt i detta intellektuella myller, mitt i denna litterära tutti frutti, han, en nyss debuterad romanförfattare, en nybörjare, en alldeles vanlig människa.
Han drar en djup suck, blundar, öppnar ögonen igen, för muspekaren över skärmen, klickar.
På Korverian (som ligger i B-hallen, vid rulltrappan) serverar de gourmetkorv som Glennkorv och Wisby porterkorv. Med potatissallad. Eller bröd.

På torsdag börjar bokmässan.

* En uppmärksam läsare har varsgått mig om att det heter följetOng och inte följetÅng.
(Haha, finns inget sånt ord, haha, tång växer i havet, haha, det borde väl du veta som är författare och så vidare.)
Jag tackar ödmjukast för denna upplysning.

Share

Mässfeber (följetång)

Avsnitt 1: Måndag 19 september, klockan 15.34

“Vafan säger du? Har du inga visitkort?”

Tio minuter senare springer en man mot röd gubbe från Järntorget till Första Långgatan. Han är klädd i kortbyxor och t-shirt, för så länge man bär kortbyxor är det sommar och då kan det vara värt att förfrysa vaderna en smula. Sålunda resonerar mannen, men just nu resonerar han inte alls utan sliter upp dörren till Majornas grafiska, stegar fram till disken, ringer i klockan, harklar sig, ringer igen.
En kvinna dyker upp bakom disken, ser på mannen med vaksamt förakt i ögonen.
“Eh, kan jag hjälpa dig?” frågar hon.
“Jag behöver visitkort”, säger mannen med andan i halsen.

Mannen är författare och har nyss romandebuterat. På torsdag börjar bokmässan, och mannen ska dit. Han har varit på bokmässan förut, såklart att han har, men den här gången är allt annorlunda. Den här gången ska han delta i mässan. Han har en uppgift att utföra, en funktion att fylla. Han ska stå i monter, kränga sin bok, signera, mingla, knyta kontakter, nätverka. Han ska till och med hålla ett seminarium gudbevars och nu är det bara ett par dagar kvar tills mässan ska börja.

Allt detta talar han om för kvinnan bakom disken.
Hon lutar armbågarna mot disken, ser på honom med roat medlidande i ögonen.
“Visitkort, var det så?” frågar hon.
“Ja! Visitkort, jag måste ha visitkort, på onsdag, senast på onsdag, det spelar inte så stor roll hur de ser ut men jag måste ha dem senast på onsdag, det får kosta vad det vill, vad kostar det förresten?”
“Det ska vi nog kunna lösa”, säger kvinnan och klappar honom kamratligt på armen.
“Kan ni det, till på onsdag, senast, kan ni det?”
“Ta en karamell”, säger kvinnan och pekar på en liten skål på disken. “Så ska jag gå och höra mig för.”

Tio minuter senare lämnar mannen butiken. Med sig har han en offert och ett leveranslöfte. Han stannar vid röd gubbe, huttrar till och gnider vaderna mot varandra.
På torsdag börjar bokmässan.

Share