Kategoriarkiv: Skrivande

Skurupslogg (del 2 av 2)

Bland konverserande människor i den tysta avdelningen på SJ:s snabbtåg 496 på väg från Lund till Göteborg fäller en man som är skrivpedagog upp sin laptop, surfar in på sin blogg, tar en slurk kaffe, klickar på NYTT INLÄGG och skriver:

En man som är skrivpedagog sitter på tåg 496 mot Göteborg.
Mannen som är skrivpedagog är trött.
På ett bra sätt.
Han känner sig utmattad.
På ett meningsfullt sätt.
Mannen som är skrivpedagog har varit i Skurup, hållit en skrivarkurs på folkhögskolan.
En hel vecka har han tillbringat tillsammans med tolv andra skrivande människor.
Han har lett övningar, hållit genomgångar, underlättat textsamtal.
Han har fått förmånen att kliva in i andra författares skrivprojekt, rört sig med prövande steg i andras romanvärldar och poesilandskap.
Han har fikat och druckit vin och deltagit i fina samtal.
Han har lyssnat på roliga och allvarliga och innerliga uppläsningar.
Han har läst intressanta, välskrivna och levande texter.
Om nyckelpigor och boxbollar.
Om giraffer och ICA-kaschar.
Om Descartes och ölandstokar.
Om avsked och om födelsedagsfiranden i slottsmilö.
Om källarvärldar och båthus.
Om lappade köksstolar och kärlek på flykt.
Mannen som är skrivpedagog har träffat deltagare från andra kurser.
Akvarellister i vardande.
Scendebuterande stå-upp-komiker.
Serietecknare i sitt esse.
Han har betraktat vackra målningar, läst viktiga seriestrippar, imponerats av modiga, roliga människor.
Han har befunnit sig i en bubbla, en elastisk bubbla med glimrande innehåll, en bubbla som inte låter sig lämnas utan sorg.
Allt detta tänker han på där han sitter och låter blicken förvinna bort bland förbisusande, soltorkade fält.
Mannen som är skrivpedagog känner sig glad, tillfredsställd, inspirerad.
Han känner sig tacksam.

Mannen som är skrivpedagog klickar på PUBLICERA, fäller ihop sin laptop, reser sig upp och går till bistrovagnen för att köpa en kaffe.
När han banar sig väg genom gliddörrar och mellan säten och bord tänker han att han är lyckligt lottad, att han har ett fantastiskt jobb.
Han bestämmer sig för att köpa en delicatoboll till kaffet.

Share

Skurupslogg (del 1 av 2)

På en scen framför en samling människor i en matsal på en folkhögskola i Skurup fattar en man en mikrofon, presenterar sig och börjar läsa:

Det var en gång en ung man som ville bli författare.
Mannen som ville bli författare började arbeta i restaurangbranschen.
Ibland skrev han.
Oftast inte.
Han jobbade på, tog sig framåt och uppåt, blev chef, blev sin egen, drev krogar, tjänade pengar, jobbade på, jobbade på.
Åren gick som åren gör.
Mannen som ville bli författare tappade riktningen, vantrivdes, blev rotlös, vissnade.
Han beslutade sig för att kliva ut ur hjulet och satsa på skrivandet.
Det var ett svårt beslut.
Ett beslut som tog många år att fatta.
Mannen som ville bli författare började på skrivarlinjen på Skurups folkhögskola.
Han kulturkrockade, blev frustrerad, kom ner i varv, fann sig tillrätta.
Han trivdes i folkhögskolemiljön, fann den öppen och tillåtande, prestationsångestdämpande.
Mannen som ville bli författare satte rötter, växte, förgrenades, frodades, knoppades, blommade, utvecklade frukt.
Han avslutade en roman som han påbörjat 5 år tidigare.
Han skickade den till ett antal förlag.
Han fick en refusering.
En till.
Han fick 3, 6, 9 refuseringar.
Ett år gick.
Han skickade till fler förlag, fick fler refuseringar.
12, 18, 25.
Han skickade till fler förlag, fick ett ja, skrev kontrakt, gav ut sin roman.
Han återvände till Skurup, gick en skrivpedagogutbildning, började hålla skrivarkurser, jobbade som lektör.

 Åren går som åren gör.
En man som är författare återvänder till Skurup.
Han ska hålla i en sommarkurs.
På tåget tänker han på cirklar som sluts.
På ödet och karma.
På hur fan han ska hinna se VM-finalen.
Kursen drar igång.
Det är full fart, långa dagar.
Det går bra.
Det är kul.
På torsdagskvällen efter middagen ska mannen som är författare hålla en presentation av sin verksamhet.
Före honom på scen presenterar sig en man som håller en kurs i stand up comedy.
Han får applåder.
Mannen som är författare hade tänkt inleda med något roligt, ångrar sig, kliver upp på scenen, berättar att han håller en kurs som heter Skrivprojekt med textrespons.
Han presenterar kursdeltagarna, visar var de sitter, säger att de är oerhört flitiga och duktiga.
Och smarta.
Och snygga.
Och att de skriver intressanta texter.
På 3 minuter.
Han säger att han och kursdeltagarna ska presentera kursen närmare imorgon kväll.
Mannen som är författare berättar att han tänker läsa upp ett stycke ur sin roman.
Den heter Små grodorna och är-
Han inser att han har glömt boken i Skrivarhuset, bestämmer sig för att läsa en text som han skrev när han gick skrivarlinjen.
Han berättar att det är en collagedikt, en text som han tillverkade genom att sno en annan text och klippa och klistra.
Han tar upp sin telefon, letar fram dikten, läser.

 

Stockholm – The Capital of Scandinavia

H.M. Konungens officiella huvudstad
är byggd på fjorton öar.
Och räcker inte 14 öar
så erbjuder Stockholm ett av Europas största slott,
prunkande trädgårdar, barock, renässans
och orörda inredningar från Karl XIII och Karl XIV Johans tid.

Femstjärniga hotell
har gett Gamla Stan en unik karaktär.
Budgethotell finns för dem som letar efter ett enklare alternativ:
Vad sägs om att tillbringa första kvällen i Stockholm i
ett parkeringsgarage 130 meter över havet?
Ett bekvämt och personligt boende med riktigt låga priser
och sky bar med spektakulär utsikt över hela Stockholm med omnejd.
En molnfri dag är sikten hela 6 mil.
Hyr för en natt, en vecka eller en hel semester,
men notera att du inte kan förboka din plats.

Vill du slippa parkering?
Ett utmärkt sätt att upptäcka Stockholm är att åka
buss nummer 69
eller spårvagn 7 med sin 750-åriga historia.
1250 kronor kontant
ger dig fria resor i alla zoner.

Om du gillar vintage- och second hand-shopping
har du kommit till rätt stad.
Många kända runstenar
från Stockholms innerstad kostar 10, 15 eller 20 kronor.
Ett både billigt och miljövänligt alternativ.

Den makalösa skärgården nås till fots.
Men:
Du blir svår att hitta om dina nära behöver få kontakt med dig.

Sturecompagniet är gjort i is
och temperaturen är konstant minus fem grader.
På Stureplan kan du möta rådjur och hare,
rent av räv och älg.
Tänk på att fråga om
världens första nationalstadspark är handikappanpassad.

Med Millenniumkartan i handen
kan du vandra genom Stieg Larssons Stockholm.
ABBA-kartan tar dig till Björn och Agnethas kök.
Nationalmuseum stänger för en prinsessutställning.
Stockholm är häpnadsväckande.

Stockholm – The Capital of Scandinavia.

 

Mannen som är författare tystnar, funderar på hur han ska fortsätta.
Han har blivit ombedd att presentera sin verksamhet och hittills har han ju bara pratat om sig själv och sitt eget skrivande.
Är författande ens att betrakta som verksamhet?
Herregud, de sa ju att han skulle presentera sin verksamhet!
Men han är ju inte bara författare.
Han är lektör också, och skrivpedagog.
Han bestämmer sig för att presentera sin verksamhet som skrivpedagog.
Han säger några väl valda ord om sin syn på skrivande.
Att alla kan skriva, att det inte är en talang utan ett hantverk som man lär sig att bemästra genom övning.
Han tystnar, inser att han gått emot själva grunden för sin pedagogik.
Olika uttryck susar genom hans medvetande.
Show dont tell, learning by doing, aktivt lärande, processinriktad pedagogik.
Han lyfter blicken, får syn på sina kursdeltagare.
Han går fram till deras bord, ger dem ett papper och en penna.
Han ber dem om ett ord, ett enda ord.
Kan någon av dem skriva ett ord på pappret?
Han ber dem om ett ord till.
Kan de tänka sig att skicka runt pappret och skriva ett ord var, så att de bildar en mening.
Han frågar om någon av dem kan tänka sig att läsa upp meningen.
Elin plockar upp pappret och läser.

SKRIV INTE GULT OFTA GALENSKAP MEN LÄS GÄRNA MIN NYA ROMAN.

Applåder utbryter.
Mannen som är författare tackar så mycket för det, tackar för sig, ångrar sig, kommer på att han glömt göra reklam.
Han berättar att hans bok heter Små grodorna och finns som pocket och ljudbok och i alla tänkbara format.
Billig är den också, eftersom den har ett par år på nacken och finns i rätt så många exemplar i förlagets lager.
Han berättar att han har en hemsida som heter johancarle.se.
Carle med C.
Johancarle i ett ord.
.se
Där kan man gå in ifall man vill gå en skrivarkurs eller behöver en lektör eller bara har tröttnat på Facebook och Aftonbladet.
Mannen som är författare tackar för sig och får applåder.

 

Mannen som är författare sätter mikrofonen i stativet, kliver av scenen, går till baren och köper en San Miguel.

Share

Cirklar

2013 började jag på Skrivarlinjen på Skurups folkhögskola.
Jag hade bytt riktning i livet, lämnat gammalt, börjat nytt.
Jag hade rundat ett hörn, och framför mig bredde den skånska slätten ut sig.
Mil efter mil av åkrar, sockerbetor i drivor.
Dag efter dag för skrivande, ett sammanhang.

En början.

Det blev tre år på Skurups folkhögskola – jag gick både Skrivarlinjen och Skrivpedagogutbildningen.
År då jag träffade kloka, inspirerande människor och lärde mig massor.
Det allra roligaste och mest värdefulla för mig var att jobba med textrespons.
Att öppna mitt skrivande, låta andra läsa.
Att läsa andras texter, lika ofärdigt underbara som mina.
Att ge och ta emot läsningar, tolkningar, råd, ris och massor av ros.
I textsamtalen hände något.
Med mina texter och med mig som författare.

Till sommaren ska jag återvända till Skurup.
Den här gången för att leda en kurs.
I skrivande och textrespons.
En cirkel som sluts.
Nej, förresten, sluts gör den inte, för mycket återstår förhoppningsvis.
En annan bild, bättre. En spiral som rundar sin mittpunkt i vidare och vidare cirklar och där nu ett varv tangerar tidigare varv.
En beröringspunkt kanske.
Hur som helst är jag glad och tacksam för att få hålla i en kurs på en plats där jag själv har lärt mig så mycket.

En fortsättning.

Kursen heter Skrivprojekt med textsamtal och går av stapeln 16-20 juli.
Mer info finns på Skurups folkhögskolas webplats.

Share

En resa

En man som har en dröm om att bli författare skriver sporadiskt, påbörjar en roman, avslutar ett par noveller.
Han tvekar några år, inser att det är dags, tvekar lite till, vågar steget och säger upp sig från sitt jobb.
Han läser böcker om skrivande, går ett par skrivarkurser, reser, skriver, skriver inte, trevar, provar, letar, söker fotfäste.

En man som vill bli författare blir antagen till Skrivarlinjen på en folkhögskola.
Han flyttar till Skåne, lär sig om skrivande, läser klasskamraters texter och får sina egna lästa tillbaka, har textsamtal, pratar om skrivande, får ett sammanhang, utvecklas.
Han skriver noveller och dikter, fortsätter på sin roman.
Efter ett år flyttar han hem igen, fortsätter två år till på distans.

En man som har bestämt sig för att bli författare skriver klart sin roman, redigerar den, redigerar den igen och igen och skickar den till förlag.
Till många förlag och sen till ännu fler.
Han får en refusering och en till och många många till.
Efter ett år hittar han sitt förlag och ger ut sin roman.
Han är med på bokmässan, blir intervjuad, pratar om sin bok.
Han håller skrivarkurser och jobbar som lektör, bloggar och skriver en roman till.
Det tog några år, men nu börjar han hitta fotfäste.

En man som är författare kör bil från Malmö till Simrishamn och bestämmer sig för att ta en paus.
Han svänger av vid Svaneholms slott, kör in mot samhället.
SKURUP.
Han fortsätter genom samhället, korsar järnvägsspåret, följer Kyrkogatan fram, stannar vid folkhögskolan.
Han går ur bilen, går en sväng, ser sig omkring.
Expeditionen, biblioteket, Sheratons elevhem, Skrivarhuset.
Mannen som är författare stannar, blundar, letar inuti.
Tacksamhet.
Mannen som är författare ler, sätter sig i bilen och fortsätter sin resa.

 

Share

Texten är bryggan

Svart på vitt.
Tecken sammansatta till ord, sammansatta till fraser, meningar, stycken, kapitel.
Det är allt.
Tills jag läser texten.
I mötet får den liv.
I brytningspunkten uppstår mening.
I mig som läsare vecklar berättelsen ut sig.

Bilder får liv och form, blir miljöer.
Egenheter blir egenskaper, blir karaktärer.
Handlingar blir skeenden, blir scener.
I mig som författare finns idéer, fröer, viljor.
Som blir till berättelse.
Genom texten.

Texten är bryggan.
Mellan författarens berättelse och läsarens.
Mellan min berättelse och din.
Kanske är de mycket lika varandra.
Kanske inte.
Det beror mina ritningar, mitt hantverk och min arbetsglädje.
Det beror på bryggans trä, pålar, bultar.
Det beror på om du lägger till med segelbåt eller eka.
Om du tvingas iland.
Eller kommer simmandes, räddas med livboj.

Texten är bryggan.
Mellan min berättelse och din.
Mellan din berättelse och min.

Författare bygger egna bryggor.
Skrivpedagoger får andra att börja bygga, ger dem verktyg.
Lektörer testar bryggors bärighet, bistår i omkonstruktion och renovering.
Läsare tar ett steg i taget.
Med bara fötter mot flisigt trä.
Tills bryggan tar slut.

Allt detta får jag göra.
För det är jag mycket tacksam.

Share

För tillfället delar vi på solen

Fredag eftermiddag och jag cyklar genom Slottsskogen, över Annedalspuckeln och stannar vid en tegelbyggnad i närheten av Vasakyrkan.
I ett rum från förrförra seklet står ett stort bord.
Tulpaner, block, pennor, namnskyltar.
Runt bordet kanske 10-12 människor. Eller 16. Jag räknar inte. Jag behöver inte räkna.
Jag är på skrivarkurs. Som deltagare.
Vi drar bildkort och ordlappar, skriver tremeningsdikter.

För tillfället delar vi på solen.
På vinst och förlust tar jag av mig tröjan och somnar.
Klar blir man aldrig med en sådan tunnel.

Vi pratar dramaturgi, fikar, lär känna enneagrammet, ett verktyg för att skapa karaktärer.
Vi skapar varsin karaktär, presenterar dem för varandra.

Samuel är 28 år.
Han har långt brunt hår, skägg, pipig röst och dåligt bordsskick.
Han är singel, har många vänner, jobbar på ICA och gillar att surfa.
Han är vältränad, experimenterar med droger och lever för att fånga dagen.
På vintern håller han på med issegling.
Han är rädd för blod och kan bli våldsam ibland.

Vi gestaltar våra karaktärer i text, tar ut svängarna, får respons.

Samuel sitter i sin stuga i skärgården i en utfälld bäddsoffa och äter kall tofu ur en gul temugg. Han är klädd i rosa långkalsonger, bruna raggsockar och pälsmössa med öronlappar. På stugväggen hänger en blyertsteckning, ett garnnystan (!) och displayen till en väderstation. På fönsterbrädan ligger två hantlar och en IKEA-katalog med brännmärken. Samuel gör en kullerbytta ner från bäddsoffan, reser sig, går fram till väderdisplayen, nickar. I stugan hörs tickandet från en klocka och vinden som viner i skorstenen. Rummet ruvar på dofter av trä, mögel och hyacint. Samuel sträcker upp armarna, rullar huvudet mellan axlarna och tar ett språng fram till fönstret. Där utanför vajande träd och en sjö. Spegelblank is. Inga människor. Samuel ler med läppar och ögon, tar på sig en goretex-overall och en hjälm, slänger ett grönt rep över axeln och går ut genom dörren.

Fredag kväll och mörkt och jag rullar ner för Aschebergsgatan, tar vänster in på Vasagatan.
Jag stannar på 7:ans, sätter mig vid fönstret, tuggar på en hundrafemtiogrammare med ost och bacon.
Jag smälter intryck, landar, blundar, visualiserar rummet från förrförra seklet, suger en extra stund på den kreativa energin.
Jag tänker på Samuel. Han ska vara med i en roman som jag snart ska börja skriva.
Samuel tycker också om hamburgare, men inte bacon.
Ost?
Jag vet inte ännu. Jag har precis börjat lära känna honom.

Share

Greger och marsvinet Hampus

En man som är författare lämnar sin bubbla för att ägna sig åt andras bubblor.
Mannen är även skrivpedagog, han håller skrivarkurser.
Onsdag 18-21: Skrivarstuga på Öckerö bibliotek.
Torsdag 9-13: Nybörjarkurs på Linnéstadens bibliotek.

På onsdag efter lunch lämnar mannen som är skrivpedagog sin lägenhet.
Han stannar till i soprummet, öppnar locket till en plastcontainer och häver sig över kanten.
Cyklar iväg några minuter senare med cykelväskan full av pappersåtervinning.
Han köper sex saxar* på en ljusblå lågprisbutik med mansnamn**.
Han stannar till på sitt kontor och hämtar böcker, kursplanering, övningsstenciler, rekvisita.
Han hoppar på en buss vid Järnvågen, kliver av 58 minuter senare i Öckerö hamn.
Han promenerar till Öckerö bibliotek, möblerar salen, kopierar, hämtar blädderblocket, fixar fika, djupandas en minut och hälsar 12 deltagare välkomna.
Han tillbringar tre timmar i ett rum fullt av kreativitet och skrivlust.
Flödesskrivande och textsamtal.
Deltagarna går loss på dagstidningar, reklamblad, mäklarutskick och diverse annan pappersåtervinning.
De klipper, klistrar, tar fram barnen inom sig.
Uppläsning och skratt.
En poesiövning, och så går alla hem med varsin nyskriven dikt.
Strax före elva kommer mannen som är skrivpedagog hem med kroppen full av adrenalin och endorfiner, varvar ner och kommer så småningom i säng.

Mannen som är skrivpedagog stiger upp halv sju, gör morgontoalett, dricker kaffe, äter yoghurt, lämnar lägenheten och cyklar mot Järntorget.
Han stannar till i en affär och köper en påse Plopp*** och en påse äpplen.
På kontoret hämtar han böcker, kursplanering, mm.
Han promenerar till biblioteket på Första långgatan, möblerar, kopierar, fixar, lägger fram block, pennor och Plopp, djupandas en minut och hälsar 6 deltagare välkomna.
Han tillbringar fyra timmar i ett rum fullt av kreativitet.
Ljudet av samtal varvas med ljudet av pennor mot papper.
Flödesskrivande och miljöbeskrivning.
Deltagarna beskriver ett äpple med ett sinne i taget.
De jobbar två och två, skapar en kontaktannons genom att skriva vartannat ord.
Uppläsning, skratt, applåder.
De skapar en karaktär tillsammans.
Greger är blottare och har ett marsvin som heter Hampus.
De skriver om en plats som är viktig för dem.
Klockan ett går alla hem, piggtrötta med hjärnor fullproppade av skrivande.
Mannen som är skrivpedagog är nöjdtrött, bär med sig energin från skrivarrummet ut på gatan.
Han går och äter sopplunch, cyklar hem till sin lägenhet Majorna och lägger sig på soffan.
Där ska han bli liggande ett par timmar innan han vaknar.

* Nej, ingen saxask.
** Bloggen är reklamfri och finansieras av, ja, ingenting alls egentligen.
*** Bloggen är reklamfri och finansieras inte av Cloetta.

Share

Redigering

En man som är författare läser igenom ett manus.
Det är en förstaversion, närmare utkast än slutprodukt.
Råtext, brukar mannen som är författare säga.
För två år sedan började han skriva på texten.
För två månader sedan skrev han klart den.
Sedan dess har den fått vila.
Eller snarare är det väl så att det är mannen som är författare som fått vila.
Från texten.
Som i sin tur har varit på responsläsning.
Tre av mannens skrivarkompisar (författarkollegor låter så stelt) har läst texten.
Med fullt seende har de läst, utan att begränsas av skaparens blindhet för sin egen skapelse.
Mannen som är författare har haft textsamtal med de tre skrivarkompisarna.
I tur och ordning har de förmedlat sin läsning, lämnat synpunkter och utvecklingsförslag.
En ovärderlig del av skrivprocessen.
Rolig också.
Nu läser mannen som är författare själv igenom sin text.
Med två månaders distans.
Med ögon som är något mindre blinda än de var för två månader sedan.
Han läser, funderar, antecknar, tar en promenad, antecknar, läser, funderar.
Om några dagar ska han ha tagit sig igenom texten.
Då ska han samla ihop anteckningarna från sin egen och skrivarkompisarnas läsning.
Han ska göra en slags checklista eller att-göra-lista.
Och sen ska han sätta igång.
Med en genomgripande omarbetning av manuset.
Han ska gå igenom texten och göra ändringar.
Han ska gå igenom den igen.
Igen.
Och igen.
Sen ska han stryka i texten.
Minst en fjärdedel ska bort, gärna en tredjedel.
Sen ska han jobba med orden, med stil och språk, rytm och pausering.
Han ska skruva åt de sista skruvarna.
Krydda en sista gång före servering.
Om tre eller fyra månader ska texten vara redo.
Inte färdig, för en text blir aldrig färdig.
Inte enligt mannen som är textens författare.
Men han ska känna sig klar att släppa den.
Han ska anse den tillräckligt långt gången för att skickas till förlag.
Förhoppningsvis ska texten bli antagen för publicering.
Bli en bok.
Då ska processen upprepas en gång till.
Minst.
En förläggare ska lämna sina synpunkter.
Och mannen som är författare ska göra en omarbetning.
En till.
Och en till.
En formgivare ska göra ett omslag.
En baksidestext ska författas.
En redaktör ska göra en språkgranskning.
Och mannen som är författare ska redigera sin text.
Igen.
Och igen.
En sättare ska förvandla word-dokumentet till en textinlaga.
Som ska korrekturläsas.
Mannen som är författare ska göra rättningar i texten.
Ett tryckeri ska trycka boken.
Och mannen som är författare ska hålla den i sin hand.
Och berätta vad den handlar om.

Share

Skrivande 1

En definition av skrivande:
Att sätta samman tecken till ord, satser, meningar, text.

En annan definition:
Att klä en berättelse i ord.

En till:
Att fånga in skärvor av obegriplig och osammanhängande verklighet, slipa dem och foga dem samman till fiktion som blir begriplig och sammanhängande för sin läsare.

Hm.
Nja, nåt sånt kanske.
Knepigt.
Odefinierbart.
Eller kanske snarare att det finns ett oändligt antal definitioner.

Andra förslag?
Kommentera!

Share