En man som är författare lämnar sin bubbla för att ägna sig åt andras bubblor.
Mannen är även skrivpedagog, han håller skrivarkurser.
Onsdag 18-21: Skrivarstuga på Öckerö bibliotek.
Torsdag 9-13: Nybörjarkurs på Linnéstadens bibliotek.

På onsdag efter lunch lämnar mannen som är skrivpedagog sin lägenhet.
Han stannar till i soprummet, öppnar locket till en plastcontainer och häver sig över kanten.
Cyklar iväg några minuter senare med cykelväskan full av pappersåtervinning.
Han köper sex saxar* på en ljusblå lågprisbutik med mansnamn**.
Han stannar till på sitt kontor och hämtar böcker, kursplanering, övningsstenciler, rekvisita.
Han hoppar på en buss vid Järnvågen, kliver av 58 minuter senare i Öckerö hamn.
Han promenerar till Öckerö bibliotek, möblerar salen, kopierar, hämtar blädderblocket, fixar fika, djupandas en minut och hälsar 12 deltagare välkomna.
Han tillbringar tre timmar i ett rum fullt av kreativitet och skrivlust.
Flödesskrivande och textsamtal.
Deltagarna går loss på dagstidningar, reklamblad, mäklarutskick och diverse annan pappersåtervinning.
De klipper, klistrar, tar fram barnen inom sig.
Uppläsning och skratt.
En poesiövning, och så går alla hem med varsin nyskriven dikt.
Strax före elva kommer mannen som är skrivpedagog hem med kroppen full av adrenalin och endorfiner, varvar ner och kommer så småningom i säng.

Mannen som är skrivpedagog stiger upp halv sju, gör morgontoalett, dricker kaffe, äter yoghurt, lämnar lägenheten och cyklar mot Järntorget.
Han stannar till i en affär och köper en påse Plopp*** och en påse äpplen.
På kontoret hämtar han böcker, kursplanering, mm.
Han promenerar till biblioteket på Första långgatan, möblerar, kopierar, fixar, lägger fram block, pennor och Plopp, djupandas en minut och hälsar 6 deltagare välkomna.
Han tillbringar fyra timmar i ett rum fullt av kreativitet.
Ljudet av samtal varvas med ljudet av pennor mot papper.
Flödesskrivande och miljöbeskrivning.
Deltagarna beskriver ett äpple med ett sinne i taget.
De jobbar två och två, skapar en kontaktannons genom att skriva vartannat ord.
Uppläsning, skratt, applåder.
De skapar en karaktär tillsammans.
Greger är blottare och har ett marsvin som heter Hampus.
De skriver om en plats som är viktig för dem.
Klockan ett går alla hem, piggtrötta med hjärnor fullproppade av skrivande.
Mannen som är skrivpedagog är nöjdtrött, bär med sig energin från skrivarrummet ut på gatan.
Han går och äter sopplunch, cyklar hem till sin lägenhet Majorna och lägger sig på soffan.
Där ska han bli liggande ett par timmar innan han vaknar.

* Nej, ingen saxask.
** Bloggen är reklamfri och finansieras av, ja, ingenting alls egentligen.
*** Bloggen är reklamfri och finansieras inte av Cloetta.

En man som är författare läser igenom ett manus.
Det är en förstaversion, närmare utkast än slutprodukt.
Råtext, brukar mannen som är författare säga.
För två år sedan började han skriva på texten.
För två månader sedan skrev han klart den.
Sedan dess har den fått vila.
Eller snarare är det väl så att det är mannen som är författare som fått vila.
Från texten.
Som i sin tur har varit på responsläsning.
Tre av mannens skrivarkompisar (författarkollegor låter så stelt) har läst texten.
Med fullt seende har de läst, utan att begränsas av skaparens blindhet för sin egen skapelse.
Mannen som är författare har haft textsamtal med de tre skrivarkompisarna.
I tur och ordning har de förmedlat sin läsning, lämnat synpunkter och utvecklingsförslag.
En ovärderlig del av skrivprocessen.
Rolig också.
Nu läser mannen som är författare själv igenom sin text.
Med två månaders distans.
Med ögon som är något mindre blinda än de var för två månader sedan.
Han läser, funderar, antecknar, tar en promenad, antecknar, läser, funderar.
Om några dagar ska han ha tagit sig igenom texten.
Då ska han samla ihop anteckningarna från sin egen och skrivarkompisarnas läsning.
Han ska göra en slags checklista eller att-göra-lista.
Och sen ska han sätta igång.
Med en genomgripande omarbetning av manuset.
Han ska gå igenom texten och göra ändringar.
Han ska gå igenom den igen.
Igen.
Och igen.
Sen ska han stryka i texten.
Minst en fjärdedel ska bort, gärna en tredjedel.
Sen ska han jobba med orden, med stil och språk, rytm och pausering.
Han ska skruva åt de sista skruvarna.
Krydda en sista gång före servering.
Om tre eller fyra månader ska texten vara redo.
Inte färdig, för en text blir aldrig färdig.
Inte enligt mannen som är textens författare.
Men han ska känna sig klar att släppa den.
Han ska anse den tillräckligt långt gången för att skickas till förlag.
Förhoppningsvis ska texten bli antagen för publicering.
Bli en bok.
Då ska processen upprepas en gång till.
Minst.
En förläggare ska lämna sina synpunkter.
Och mannen som är författare ska göra en omarbetning.
En till.
Och en till.
En formgivare ska göra ett omslag.
En baksidestext ska författas.
En redaktör ska göra en språkgranskning.
Och mannen som är författare ska redigera sin text.
Igen.
Och igen.
En sättare ska förvandla word-dokumentet till en textinlaga.
Som ska korrekturläsas.
Mannen som är författare ska göra rättningar i texten.
Ett tryckeri ska trycka boken.
Och mannen som är författare ska hålla den i sin hand.
Och berätta vad den handlar om.

En definition av skrivande:
Att sätta samman tecken till ord, satser, meningar, text.

En annan definition:
Att klä en berättelse i ord.

En till:
Att fånga in skärvor av obegriplig och osammanhängande verklighet, slipa dem och foga dem samman till fiktion som blir begriplig och sammanhängande för sin läsare.

Hm.
Nja, nåt sånt kanske.
Knepigt.
Odefinierbart.
Eller kanske snarare att det finns ett oändligt antal definitioner.

Andra förslag?
Kommentera!